Han kan väl inte så mycket mer än vardagsgrejer. Det jag tänkte börja med var att lära in ordentlig stadga i stanna. Ska läsa på lite om detta och googla/youtube lite, men tänkte om någon har tips på bra saker att börja med? Särskilt saker som man inte behöver en hel ordentlig uppsättning agilityhinder till. Vi har en liten tunnel och det är ungefär det ;)
Jag har tänkt att Allan ska bli en agilityhund, kanske inte världsstjärna direkt, men att komma ut och tävla i alla fall och se hur det går. Han är i nuläget 7 månader och jag har precis anmält honom till en grundkurs som vi kommer gå när han är 9 månader, alltså fortfarande inte färdigväxt. Jag tänkte redan nu börja att träna på saker som är bra att kunna inför kursstart och som man kan öva vid sidan av, men då jag inte är något provs på detta och har bara kört lite agility med Lexi innan då hon var färdigväxt vet jag inte riktigt vad som är bra att lära in och vad man inte bör göra med en växande hund.
Han kan väl inte så mycket mer än vardagsgrejer. Det jag tänkte börja med var att lära in ordentlig stadga i stanna. Ska läsa på lite om detta och googla/youtube lite, men tänkte om någon har tips på bra saker att börja med? Särskilt saker som man inte behöver en hel ordentlig uppsättning agilityhinder till. Vi har en liten tunnel och det är ungefär det ;)
4 Kommentarer
Någon att ligga tätt intill.
Någon att bita i örat. Någon att dela hemskheter som regn och dusch med. Någon att leka med. Någon att älska. Vad har ni för favorittrick som era hundar kan? Kanske något som ser roligt ut, är hjälpsamt eller är roligt för det var svårt att lära in. Mitt favorittrick Lexi kan är flip mot ett träd/vägg, för att jag tycker det ser coolt ut och så tycker hon det är kul. Lexis favorittrick är nog sitt fint, av den anledning att det är hennes 'go to trick' när hon inte vet vad hon ska göra eller när hon försöker tigga extra fint ;) Vad gillar era hundar bäst? Förmiddagen spenderas på Hunneberg med delar av släkten, perfekt väder för promenad! Bjuder på en liten film och bilder från dagen. Julen i år spenderar jag och Lexi i Trollhättan med min familj, medan husse och Allan är kvar i Stockholm med hans familj. De kommer hit till oss den 27e till 30e och sen åker vi hem till Stockholm allihopa. Dagen igår började med en lugn morgon och en långpromenad med Lexi så hon skulle vara lite trött sen under firandet. Vi gick våran gamla favoritväg här i Trollhättan som vi ofta gick när jag bodde här. Hon var extra glad och skuttig, det var så kul att se henne så livlig! Hon gick lös och sprang i gräset och det finns ett bar vägavspärrare på rad där vi brukar hoppa över och gå slalom emellan. Det syns att hon saknar agility ibland, vi hade inte gjort någon ordentlig slalom på länge, och dessa vita betongklumpar ser ut som allt annat än slalomhinder, men gud vilken fart hon fick och tog hela slalomet själv! Så gjorde hon knappt när vi var mitt uppe i agilityn som mest så jag blev så chockad! Sedan bar det av till julfirande hos min farmor och farfar. Lexi var rätt duktig och lugn, men envisades med att springa in i köket hela tiden fast hon inte får. Hon fick tugga märgben och fick sedan ett grisöra. Vi åkte sedan hem till min mamma igen och det blev julklappsöppning, en hel del kul till hundarna fick jag. Hoppas alla hade en toppen julafton! Allan är till skillnad från Lexi, mer mån om sin personliga sfär. Inte på något sätt att han är osäker på att folk närmar sig, han är väldigt säker i sig själv och på andra, utan han vill helt enkelt inte att man tar i honom när som helst. Detta tycker jag inte är något konstigt. På samma sätt som många hundar inte uppskattar att bli påträngda när de ligger och vilar gillar inte Allan när man tar på honom när han är uppe i varv och i 'lek-mode'. Då vill han leka, kampa och kasta leksak, försöker man då klappa honom eller lyfta honom säger han tydligt ifrån. För mig är detta helt okej att inte behöva bli klappad/buren när som helst. Skulle jag av någon anledning behöva ta på honom/flytta honom när han är i sitt uppspelta humör, så avbryter jag hans lek och lugnar honom, då är det inga problem att ta i honom sen, på samma sätt om han blir för exalterad och skäller i leken så avbryter jag och lugnar honom istället för att övermanna honom och fya.
Anledningen till att jag tog upp detta nu, är att jag blev mer intresserad i hur andra tänker kring hans beteende efter vi träffade på någon som uppenbarligen tyckte helt tvärt om. Vi var på en jultillställning och det var andra folk och några hundar där. Allan var väldigt trött från dagen och behövde varva ner och vila lite. Men med en 6.5 månaders valp och massa folk och hundar så gick det lite långsamt att varva ner, när han hade lagt sig ett tag så råkade han hitta en tennisboll som han såklart då började leka med och kombinationen övertrött+leksak ger ungefär dubbel effekt av det här beteendet hos Allan. En av gästerna började leka med bollen med honom och kasta den lite, det tycker Allan är jättekul. Men sedan höll hon bara i den och 'retade honom' och förde den fram och tilbaka, en exalterad Allan som dessutom är övertrött gick då igång och började skälla varav hon börjar ta tag i honom. Såklart gör han som han brukar och visar tydligt att han inte vill bli fasthållen/tagen i, men hon verkar inte släppa. Jag var i rummet bredvid när detta började och såg lite halvt, då jag var upptagen med något annat just då, men gick in så fort jag hörde att han började skälla. Ser att hon trycker ner honom upp och ner på marken och han sprattlar och låter. Hon hinner släppa innan jag kommer fram och jag säger då att han gillar inte att man tar i honom när han är exalterad. Jag blev mest så chockad, jag förstår om man tycker olika eller ser på hans beteende på olika sätt. Men man trycker väl inte ner någon annans 6.5 månader valp på golvet när han låter som en alien och vill komma loss? Jag fick upp ögonen ordentligt för rallylydnad under hösten och tänkte att det kanske kunde vara något för mig och Lexi. Läste på lite om hur det fungerade och kollade på youtubeklipp på momenten. Vi anmälde oss till en grundkurs på Hundens Hus i Stockholm och kände direkt att det var någonting för oss, vi hade jättekul och Lexi var superduktig. Hon är väldigt mat och godis-driven så trodde först att hon inte alls skulle kunna ha det intresset att hålla kontakt och gå fint bredvid under så pass långa banor utan godis förrän i slutet. Det är en annan sak i agility då är det fart och släkt hela vägen, så jag trodde Lexi skulle tröttna på långsamma banor. Men hon överraskade mig, vi har faktiskt bättre kontakt än jag trodde, och det blir bara bättre och bättre. Efter kursen har vi fortsatt träna en del på egen hand, och haft turen att ha en träningskompis som bor i samma område som oss. Jag kommer även få en egen uppsättning av skyltar i julklapp, så då kan jag köra lite hårdträning framöver. Vi ska nämligen göra vår tävlingsdebut i februari och vi har lite att träna på tills dess.
Vi kunde redan en stor del av momenten innan kursen och de flesta som vi inte kunde lärde vi oss fort när vi provat på dem. De moment vi har/har haft lite att jobba med är: Sitt, ligg, gå runt: Lexi hade kunnat ligga medan jag går runt henne för länge sen, men vi har inte underhållit det så det var inte så säkert. Hon hade speciellt lite svårare för olika underlag, te.x. blöt kall asfalt var inte lika roligt som vardagsrumsgolvet. Men efter att ha haft fokus på det ett tag i vardagen och gjort det här och var hela tiden under promenaderna så sitter det nu bättre! Sitt, stå: Lexi har aldrig direkt kunnat stå. Jag gjorde något halvhjärtat försökt till att lära henne när hon var liten och jag lärde sitt, ligg. Stå fastnade aldrig och då vi inte haft användning för det har det inte blivit av att vi lärt in ordentligt. Detta moment är det vi håller på och finslipar nu, vi har börjat om och klickat in det. Det tog ett tag innan hon fattade att det bara var ställa sig hon skulle göra. Hon ville gärna flytta på fötterna åt alla håll eller lyfta på ena tassen, då vi tränat in tricket "halta" och hon var helt säker på att står man upp är det det man ska göra. Men det började släppa efter ett tag och nu håller vi på och gör det säkrare och arbeta bort godisen mer och mer. Förutom de momenten så håller vi även på och kämpar med bakdelskontroll, som var helt nytt för oss och Lexi hade ingen aning om att hon hade tassar att röra på där bak ;) Det börjar också släppa lite och förhoppningsvis får vi lite snyggare vänstersvängar och inte så sneda sitt och ligg och följ. Förhoppningsvis hinner vi få till detta tills i februari, jag har inte några större förhoppningar på tävlingen i sig, utan det ska mest bli kul att komma ut på banan och känna på. Det var ju länge sen vi båda befann oss på en tävlingsplan. Jag slänger in lite bilder som våra fina träningskompis Sofia (xtraa.blo.gg) har tagit under träningar. Ska även försöka filma lite och lägga upp, så kanske man kan få lite tips och hjälp på vad vi behöver träna mer på. Då vi gör massvis med uppdateringar på instagram, tänkte jag göra det till en återkommande grej är på bloggen. Veckans instagram; varje måndag sammanfatta den gångna veckans ''höjdpunkter' på instagram. Så här kommer den första för vecka 51:
Allan är också en Cavalier King Charles Spaniel, han blir 7 månader imorgon, så är fortfarande valp. Han kom till oss i somras efter att jag blivit mer och mer intresserad av hund och kände att jag ville ha mer att jobba med än Lexi och att Lexi då kunde få sällskap. Jag lyckades övertala min pojkvän som hade blivit helt såld på cavalierer efter han träffas Lexi och hon flyttat upp till oss. Det började egentligen med att vi börjat umgås med en omlaceringscavalier som bor i vårt område, sen började vi för skojs skull googla på cavalier+omplacering. Upp kom en sida på en 6-årig cavalier som hette Alan, det visade sig dock att sidan var gammal och han fanns inte kvar. Däremot hade den kenneln precis fått valpar... och därefter fick vi en Allan, då det visade sig att Alan var morfar till kullen dessutom. Allan, Milljas Konstantin, kommer från en kennel som vi är betydligt mer nöjda med en Lexis, därav skriver jag ut kennelnamnet. Han spenderade sina första 8 veckor ute på landet och fick härja runt bäst han ville ute på gräset och utforska allt omkring, det verkade vara ett cavalierparadis. Han är en fantastisk lite hund, totalt olik från Lexi på vissa saker, men vissa cavaliertypiska egenskaper delar de såklart! Allan är mycket mer pratsam än vad Lexi är, han skäller, det är mestadels när han leker och vill få igång Lexi. Han har haft ett fruktansvärt irriterande uppmärksamhetsskall, som oftast kom när man försökte ensamhetsträna honom och han tyckte att det var den sämsta iden någonsin, men det har blivit betydligt bättre nu. Sedan har han även lite vaktskall, och då menar jag inte vakt i form av att han skulle försvara oss, mer än att pussa ihjäl förövrarna utan mer visa att något händer/låter, detta är heller inte så farligt längre utan något vi jobbar på också; att inte allt behöver reageras på. Han är duktig och lugnar sig direkt när man visat att det inte är något att hetsa upp sig på. Förutom skallet så pratar han med andra ljud: han låter som en gås/alien när han leker med Lexi ibland, det är mest charmigt. Han är även mycket mer mån om sin privata sfär eller vad man ska säga, med Lexi kan man göra vad man vill när man vill ungefär, men Allan är inte förtjust i att man t.ex. klappar eller försöker lyfta honom när han är i 'lek-mode' och är exalterad. Det tänkte jag nog skriva mer om i ett eget inlägg senare, då jag tycker det är ett intressant ämne. Allan är också en glad krabat, han är livlig och modig: har aldrig heller tvekat inför något nytt underlag eller liknande. Han är också mycket miljösäkrare än Lexi, till viss del från att det var prio 1 när han var liten med tanke på hur Lexi har varit, men till viss del tror jag han har det mer naturligt. Han kunde lägga sig ner platt på magen med alla benen ut åt fyra håll när man väntade utanför mataffären när han var liten, det skulle Lexi nog aldrig gjort redan då. Sen är han ju lite i en ålder nu då allt är väldigt spännande, men han är fortfarande väldigt trygg i miljöer och inte stressad på det sätt Lexi var, vilket är väldigt skönt. Hans största nackdel är nog hans problem med ensamhetsträningen: den har gått väldigt långsamt framåt, men börjar nu äntligen gå åt rätt håll! Med Allan har vi inte hunnit börja ordentligt med någon 'sport' än, han är ju bara 7 månader. Jag har dock tänkt anmäla honom och mig till en agilitykurs i vår, tror han skulle gilla det och så saknar jag agilityn också, så det vore kul att komma igång igen. Däremot är Allan redan en hejare på Dogparkour, han har tagit efter Lexi fint, tycker det är jättekul och förvånar mig hela tiden med vad han kan. Han vill gärna göra som Lexi och ska hon upp på en sten eller sätta tassarna någonstans vill han också. Och här kommer en miljarrrrrd valpisbilder, be aware! ;) |
RebeccaDelar av mitt liv med två Cavalier King Charles Spaniels, träning, tävling och vardag! Arkiv
Augusti 2016
Kategorier |