Jag insåg att hundarnas sidor inte har blivit uppdaterade sen jag skapade bloggen i julas. Lexi har väl inte ändrats så mycket som hund, men Allan var bara 7 månader då och mycket har hänt sen då. Nu ligger det en uppdaterad beskrivning på både Lexi och Allan och deras gallerier är påfyllda med nya bilder från året.
0 Kommentarer
Dubbla tävlingsdagar denna helgen. Idag begav vi oss mot Vågsjölunds gård för en rallylydnadstävling med båda hundarna, Lexi i avancerad och Allan i nybörjare såklart. Drömmen hade ju varit första godkända i vardera i klasserna, då skulle jag haft party ikväll. Men när vi kom dit och insåg att man inte fick sitta inne i ridhuset utan uppe på läktaren med hundarna ändrades mina mål, då jag misstänkte att Allan inte alls skulle hinna vänja sig i tävlingsmiljön genom att bara kliva in på underlaget precis innan hans start. För honom hoppades jag bara att han inte skulle bli helt stressad och okontaktbar. Avancerad klass var först ut, Lexi hade jag högre förhoppningar på, hon är såpass miljösäker och fokuserad på mig på tävlingar nu mera! Det var 13 anmälda, men 5 strukna. Vi hade startnummer 7 men fick starta redan som nummer 4, så det gick väldigt fort. Det var en bana där nästan hela var i högerhandling, inget direkt problem för oss, förutom backa på höger sida som är lite svajigt. Sen var momenten "sitt skicka över hinder" med, Lexi har haft lite svårt att bli framskickad att hoppa, så jag misstänkte att den skulle bli lite avdrag. Väl inne på banan flöt allt på fint, fick ge ett dubbelkommando på hoppet, men på andra kommandot sprang hon och hoppade. Banan kändes jättebra i övrigt, jag stannade upp och tittade mig efter vägen en gång då det var så långt mellan skyltarna. En liten nos på marken med bristande kontakt och en seg sväng sen var vi i mål med toppen känsla! Dags för honnören som vi har tränat lite grann på nu det sista. Innan har hon inte greppat konceptet att ligga kvar länge utan trott att hon gjort fel och studsat upp, lagt sig ner på mitt kommando igen och upp igen och så vidare. Men med lite träning har hon nu börjat förstå. Honnören idag var ligg på höger sida, det gick alldeles utmärkt. hon låg och hade stenfokus på mig och väntade på belöning. Dessutom var det våra kompisar Amanda med hunden Nemo som gick banan medan vi stod. Lexi tittade någon gång lite på dem, men snabbt tillbaka med blicken på mig. Superhunden! Vårat resultat kom snabbt upp på sbktävling: 93 poäng hade vi lyckats få! De andra resultaten kom snabbt efter, men ingen högre än oss. Det slutade med vinst! Sååååå skönt med revansch från debuten som jag var så besviken över! Nybörjarklass hade samling strax efter. Vi hade startnummer 3, så husse fick sitta med Allan nere i hallen medan vi banvandrade, då fick Allan dessutom känna in underlaget lite och det verkade inte vara något problem, ingen stress eller så. Banan kändes okej, mycket sitt framför vilket Allan nu fått lite svårt för och tycker är lite jobbigt, så det ska vi träna på här efter. Vi värmde upp i den leriga gången utanför ingången bredvid andra hundar, men Allan var med mig ändå, han kom gärna in till fotposition och gjorde det jag bad honom, men hade lite svårt för sitt framför. När vi skulle kliva in i ridhuset fick han precis nosa på en hund i dörren och pep till lite som han brukar göra när han väl kommer åt och hälsa på en hund. Jag var rädd att det skulle bli som på agilityn att han skulle ha svårt att släppa det och vara uppe i varv, men nej då han var med mig igen direkt efter. Lite nosig under uppvärmningen innan vi gick in, men inte så farligt. När vi kom in på banan rullade det på ganska bra det första, en del nos dock och han blev lite mer och mer ofokuserad allt eftersom banan gick. Inte stressad eller blockerad dock som jag hade misstänkt att han skulle bli, utan han gick bara lite i sin egen värld som om vi vore på promenad. Han fick lukt på något, stördes lite av den enda andra hunden som värmde upp där inne, men fick sedan fokus för att utföra skylten och sedan ofokus igen. Vi kom av banan och jag visste att det inte hade gått så bra poängmässigt, men var ändå nöjd över att han inte blev blockerad eller stressad av miljön. 49 poäng skrapade vi ihop med en fin domarkomentar "Snyggt ställande, glatt ekipage fast det var goda dofter". Här efter ska vi lära in frontpositionen ordentligt så att Allan vet exakt vart han ska vara och tycker den är rolig. Vi måste sedan hitta vår bubbla lite grann, Allan har fortfarande svårt för fokus emellan momenten, men det ska vi nog lösa :D. Vi har en till tävling i år, vi kör nämligen en liten roadtrip med Amanda & Nemo, Sofia & Xtra till Kungsör i december och startar båda hundarna där. Sen ska vi anmäla till fler tävlingar nästa år! Här är filmer och bilder från dagen: Idag hade jag och Lexi debut i freestyle. Det bar av hemifrån 06.40 mot Knivsta Hundsportcentrum. Vi hade med oss Sofia (nouw.com/xtraa) som sällskap. Väl där packade vi upp oss och lämnade in musiken, de sa att de helst ville ha cd, men jag hade bara USB som också var okej. Det var dock vissa som inte gick att spela som de skulle spela upp via någons datorhögtalare istället, vilket innebar mycket lägre volym och då säga till dessa personer de gällde personligen. Jag hörde min låt dundra genom högtalarna när de testade allas musik och tänkte inte mer på det. Jag tog ut Lexi lite innan och kände av några moment, hon var med mig till 100% och taggad! Sen fortsatte det tyvärr inte så bra, när vi klev in på plan för att ställa upp går Lexi fram och är på väg att sätta sig och kissa (fast hon var relativt nykissad) så jag blir tvungen att springa fram och peta till henne så hon kommer av sig och vi kan ställa oss i position. Detta drog ner jättemycket på vår poäng i kategori ett eftersom det ser väldigt otrevligt ut med en korrektion sådär (även om det var innan start). Sen krånglade musiken ändå, vi stod redo i position (Lexi med tassar på mina fötter) i 30 sekunder men inget hände. Vi fick sedan röra på oss för att börja om och ser hur de bär fram datorn att spela ifrån istället. Den sattes på och spelades som sagt jäääättelågt. Jag kom av mig lite grann och hörde knappt musiken så fick inte till övergångarna ordentligt. Lexi hade stått så fint i position länge och sen bad jag henne gå av, så när det körde igång var hon lite osäker till en början. Men det släppte och vi fick till en okej runda ändå. Även om jag var väldigt irriterad över musiken som förstörde övergångarna och hela känslan för mig. Vi fick ändå jättefina kommentarer av domarna och bra poäng i de andra kategorierna. Vi fick 6.0, 8.5 och 8.55. Totalt 23.05 poäng. Men det räckte tyvärr inte till uppflyttningspoäng på grund av putten i början. Men vi är så glada för de fina kommentarerna vi fick och ska nu anmäla oss till nästa tävling i februari. Här är filmen från idag och domarprotokollen. De första sekunderna kom visst inte med i filmen: Lexi står på mina fötter i början men är osäker och kliver av efter ett steg, jag fortsätter två steg fram med henne emellan utan tassar på innan filmen sätts på: Lexi betedde sig som vanligt helt perfekt i miljön, låg och vilade i buren när jag satte henne där och låg sedan en stund på en stol och sov och brydde sig inte om något runt omkring. Älskade underbara hund <3
Det kom visst aldrig någon uppföljning här på bloggen om hur det gick med Lexis förmodade diskbråck (det första inlägget kan ni läsa på: cavlife.weebly.blog/diskbrack. Lexi blev som sagt "sig själv" igen så fort hon började med smärtstillande, de gick hon på i ca två veckor och jag var jättenervös när vi skulle sluta med dem. Jag förberedde mig på det värsta, att hon skulle ha jätteont igen, men nej då, hon var precis som innan. Inte det minsta ont någonstans även om hon råkade hinna hoppa upp någonstans, vilket vi så klart försökte stoppa henne från.
Så vid återbesöket hos neurologen så hade Lexi som sagt varit pigg och sig själv ända sen hon började på smärstillande 2 veckor tidigare, så neorologen såg ingen anledning att lägga massa pengar på en röntgen i det läget när allt ar så bra. Utan att "spara" de pengarna till om hon nu skulle få tillbaka det här igen någon gång, vilket vi såklart inte hoppas. Hon klämde och kände lite utan problem och kollade lite neurologiska reflexer, men sen var det inte mer med det. Vi kunde då börja utöka promenaderna, några minuter i taget, men fortfarande låta bli hopp, spring och sådär. Så det började vi med genast utan problem. Längre och längre promenader och började efter ett tag gå försiktigt i lite mer svåråtkomlig mark, så hon fick skritta och lyfta på benen ordentligt. Lexi fick även träna några små korta rallylydnadspass med vanliga rörelser, dvs inget spring eller så, lite fot, sitt, stå, ligg, svängar och liknande och ingen var gladare än hon. Hon har varit helt fantastisk duktig på att vila, hon ligger ju bara på soffan hela dagarna om inget annat händer, men oj så kul hon tyckte det var att äntligen få göra något kul! Vi utökade detta allt eftersom hon inte någonsin visade tecken på att känna av någonting, så nu är Lexi helt och hållet tillbaka till sitt vanliga jag, precis som inget hade hänt. Jag som var så orolig innan och hade hört om så många som aldrig kunde göra vissa saker igen och tänkte det värsta för Lexi, hon som älskar sina tricks och aktiviteter. Sitta fint och backa upp på föremål och allt sånt kan hon fortfarande göra utan problem, flip mot träd, hopp, skutt och bus är inga konstigheter! Nu var det ju inget konstaterat diskbråck eftersom det aldrig gjordes någon röntgen eller så, men det lät inte som det var någon tvekan på veterinären då när vi kom in och Lexi skrek i högan sky när hon kom åt precis där i ryggen när hon sträckte ut. Så det kan ju ha varit något lindrigare, oavsett vad är jag bara så nöjd att Lexi kan leva sitt vanliga aktiva liv igen! Här är en glad Lexi som är nöjd att få göra allt hon älskar mest igen: Vi har redan hunnit med en rallylydnadstävling, debuten i avancerad klass. Den fick dock inget eget inlägg för jag var så besviken efteråt, men nu har jag släppt det och hunnit tagga till på rallyn igen och vi har två starter med båda hundarna kvar i år. Nästa nu på söndag! Lexi och jag har dessutom debut i Freestyle nu på lördag! Sååå spännande! Vi började ju lite med freestyle i våras då vi var på en privatlektion hos Frida Binette som lärde oss lite hur det funkar. Hon tyckte vi snart var startklara för klass 1, jag behövde bara fixa ett program, vilket jag började lite på. Men sen kom diskbråcket emellan. Men nu sen någon månad tillbaka har jag satt ihop det sista av programmet och vi har tränat lite grann. Vi har inget speciellt program alls, vill inte lägga för mycket krut på ett klass 1 program, utan sparar det till de senare klasserna. Jag tog en låt jag gillar och försökte placera ut en del tricks vi kan på de ställen de passade i musiken. Vi får se om det räcker till. Här är en liten sneak peek ur vårat program. Detta filmades under träning när vi precis hade börjat prova rörelserna till musik och mina egna rörelser hade jag inte riktigt lagt på än, men en liten inblick: |
RebeccaDelar av mitt liv med två Cavalier King Charles Spaniels, träning, tävling och vardag! Arkiv
Augusti 2016
Kategorier |