Det går jättebra med honom, Lexi och Allan. Han är en ganska försiktig och lugn kille, men inte direkt osäker eller rädd heller. Han är supergosig och vill klappas på magen helst jämt. Lugn och fin inomhus men väldigt pigg utomhus.
Han är verkligen en "landet-vovve" på sättet han är utomhus. Van att hetsa ut genom dörren med andra hundar, vi blev helt paffa när denna lugna mysisen började pipa, svassa omkring och gav ifrån sig skall när vi var på väg ut genom dörren. Ute är han också väldigt uppe i varv, inte direkt van att gå så mycket i koppel utan det är springa rakt ut genom dörren och vara lös verkar det som. De första hundar i koppel vi stötte på behövdes genast skällas och morras lite på också.
MEN, han är väldigt lättlärd. Det märktes direkt med hundarna vi mötte, han gick omedelbart att få kontakt med och avbryta skällandet/morrandet och sen belöna. Han har bara aldrig fått leva på detta viset och visste inte hur han skulle bete sig. Så fort man visar vad man vill att han ska göra så gör han det. Han vill gärna fokusera på fåglar, harar osv. Men samma där, det går att bryta och belöna! I kopplet är han väldigt uppe i varv fortfarande, speciellt i början av promenaden men han lugnar sig efter ett tag och är duktig på att känna efter att det tar stopp och vänta in även om han är uppe i varv har bråttom åt alla håll. Han börjar verkligen förstå det där med att hålla sig på vänster sida om mig med Lexi och Allan, det underlättar en del. Vi har så klart provat på lite lätt parkour även med honom då vi ofta inkluderar det i våra promenader och även där lär han sig jättefort. Han tycker nu att det är jättekul att hoppa upp på saker där Lexi hoppar upp och väntar duktigt på belöning innan han får frikommando. Det där med självbehärskning och att vänta har han också börjat förstå, det var något som var helt nytt innan. Han har även varit ensam med Lexi ett par två gånger nu och det går också superbra. Det är så tyst och lugnt när jag kommer hem och ingen som kastar sig över en utan kommer glatt och hälsar efter några sekunder när man vaknat till! Som jag berättade i förra inlägget var han även med på tävlingen i söndags och även det gick toppen. Han är dock åksjuk och kräktes på vägen dit... När vi kom fram skällde han på de första hundar vi såg, men tystnade lika snabbt och blev lugn. Efter det låg han i buren och vilade och sov, reagerade inte på varken skall bredvid eller hundar som gick förbi nära, helt perfekt.
Så ja, denna lilla teddybjörn till kille är svår att inte tycka om! Vi får se hur länge vi får ha honom här hos oss <3