Allans ensamhetsträning är inte på den nivån jag hade räknat med att den skulle vara vid det här laget när han är 7 månader. När han var liten hade vid galler till vardagsrummet och han och Lexi var här inne mestadels av tiden, vi gick ut och gjorde det vi skulle, och ibland hade han inga problem med att vara kvar här inne, han låg och sov och vilade. Men ibland så vägrade han, ställde sig vid gallret och protestskällde, han pep nästan aldrig utan det var bara som det var i protest. Det var inte så att han var uppe i varv och lekte utan vi lämnade så klart rummet när han var lugn och låg och vilade. Dessutom har han alltid haft Lexi, världens lugnaste hund här inne, som bara ligger och sover om man lämnar henne, men det hjälper inte alls.
Så redan där var det liksom inget som jämt fungerade, vi provade att när han var lugn, trött och rastad att gå ut och gå utanför ytterdörren. Det var samma sak där, ibland gick det bra och han brydde sig inte, medan ibland då man tycker han har haft samma förutsättningar vägrade han och protestskällde. Jag fortsatte och tänkte att han får vänja sig, han kan vara lugn här inne och är bara fjantig och jag lämnade honom när han var lugn och gick in först när han varit tyst i alla fall några sekunder.
Det gick fram och tillbaka, jag kunde gå till affären och vara borta en 20-25 minuter och samma där, ibland gick det och ibland märkte man direkt att det var kört. Jag lyssnade utanför dörren och hördes inget så gick jag, skällde han så gick jag in och struntade i det när han hade tystnat. Det gick inte riktigt att knäcka nöten med vad det var som gjorde att det inte gick ibland.
I en period kändes det lite bättre och det var oftast det gick bra och han bara sov när man gick, jag filmade nämligen med datorn och kollade när jag kom tillbaka. Då kom vi till slut upp i längre tid och han har varit ensam strax över 2 timmar två gånger utan problem. Men nu efter julen och då han var hemma med husse och inte direkt ensamhetstränades något känns det som vi backat massor. Jag har provat att gått till affären två gånger, han har inte skällt då, men han har gått omkring mer här inne och inte kommit till ro. Sen i morse så skulle jag möta upp en person utanför vår port, det var efter vi hade varit på morgonpromenaden och vi satt lite i soffan här inne efter. Jag tog inte fram gallret, då jag bara skulle gå utanför porten, dumt gjort. Allan började protestskälla och gräva på dörren direkt när jag stängde. Gick in när han tystnade lite och gick in i vardagsrummet, satte fram gallret och bad honom lägga sig i soffan. Det har nämligen funkar bra tidigare när han vägrat sådär att faktiskt säga till honom och be honom lägga sig. Men det funkade inte, han skällde så fort jag gick. I detta fallet var jag tvungen att springa ner, så jag fick göra det trots skall, kom upp igen efter en minut och gick in när han var tyst.
Det är så fruktansvärt irriterande att inte ens kunna lämna sin 7 månaders valp för att gå utanför porten utan att vara tvungen att planera det i flera timmar innan. Jag funderar på hur vi ska lösa detta, om vi har gått för fort fram och ska börja om eller om han bara är fjantig och som jag skriver 'protestskäller' och han lär sig efterhand?
Så redan där var det liksom inget som jämt fungerade, vi provade att när han var lugn, trött och rastad att gå ut och gå utanför ytterdörren. Det var samma sak där, ibland gick det bra och han brydde sig inte, medan ibland då man tycker han har haft samma förutsättningar vägrade han och protestskällde. Jag fortsatte och tänkte att han får vänja sig, han kan vara lugn här inne och är bara fjantig och jag lämnade honom när han var lugn och gick in först när han varit tyst i alla fall några sekunder.
Det gick fram och tillbaka, jag kunde gå till affären och vara borta en 20-25 minuter och samma där, ibland gick det och ibland märkte man direkt att det var kört. Jag lyssnade utanför dörren och hördes inget så gick jag, skällde han så gick jag in och struntade i det när han hade tystnat. Det gick inte riktigt att knäcka nöten med vad det var som gjorde att det inte gick ibland.
I en period kändes det lite bättre och det var oftast det gick bra och han bara sov när man gick, jag filmade nämligen med datorn och kollade när jag kom tillbaka. Då kom vi till slut upp i längre tid och han har varit ensam strax över 2 timmar två gånger utan problem. Men nu efter julen och då han var hemma med husse och inte direkt ensamhetstränades något känns det som vi backat massor. Jag har provat att gått till affären två gånger, han har inte skällt då, men han har gått omkring mer här inne och inte kommit till ro. Sen i morse så skulle jag möta upp en person utanför vår port, det var efter vi hade varit på morgonpromenaden och vi satt lite i soffan här inne efter. Jag tog inte fram gallret, då jag bara skulle gå utanför porten, dumt gjort. Allan började protestskälla och gräva på dörren direkt när jag stängde. Gick in när han tystnade lite och gick in i vardagsrummet, satte fram gallret och bad honom lägga sig i soffan. Det har nämligen funkar bra tidigare när han vägrat sådär att faktiskt säga till honom och be honom lägga sig. Men det funkade inte, han skällde så fort jag gick. I detta fallet var jag tvungen att springa ner, så jag fick göra det trots skall, kom upp igen efter en minut och gick in när han var tyst.
Det är så fruktansvärt irriterande att inte ens kunna lämna sin 7 månaders valp för att gå utanför porten utan att vara tvungen att planera det i flera timmar innan. Jag funderar på hur vi ska lösa detta, om vi har gått för fort fram och ska börja om eller om han bara är fjantig och som jag skriver 'protestskäller' och han lär sig efterhand?