Det blev mycket bur-tid idag, Allan kommer så mycket mer till ro nu när han verkligen får tid att slappna av där märker jag. Idag fick han dessutom vara kvar i buren med Lexi medan jag gick banvandringen en bit framför honom. Det gick över förväntan i buren då, lite skall här och var så jag fick gå lite fram och tillbaka för att han inte skulle störa andra, men sen skällde han inte alls vissa gånger utan låg lugnt. Allan var fantastisk duktig i miljön idag, inte ett enda pip eller stress när vi kom in på mässan, vi gick förbi både hästar, kor och diverse djur innan vi kom fram till vår plats. Han var supertaggad när jag började köra lite moment med honom. Men båda gångerna innan vi skulle in på banan och gick lite närmare start för att värma upp blev han lite konstig, ofokuserad, lite pipig och inte alls intresserad av belöningen jag erbjöd, men det släppte tack och lov när vi kom in på banan båda gångerna.
Första starten var en bana med en del spring och 1,2,3 steg bak vilket vi har haft lite svår för det senaste.
Allan var som sagt ofokuserad innan vi gick in och jag kände hur frustrationen i mig började öka även då jag försökte trycka ner den, han hade ju haft så himla fint fokus när vi körde lite moment innan. Men vi kom in på banan, han nosade lite innan startskylten, men lyfte sedan blicken och vi körde igång. Under hela banan bar jag lite med mig känslan att han skulle tappa honom vilken sekund som helst igen, så gick sååå "på spänn" hela tiden även om jag försökte andas och ta det lugnt. När jag kom av trodde jag, på grund av känslan jag haft, att jag hade "tvingat" Allan runt och att han inte alls var så glad som han varit andra starter. Men så fort jag tittar på filmen känns allt mycket bättre, Allan är visst glad, jag ser inte alls så redo att explodera ut som jag kände mig och rundan ser faktiskt fin ut förutom lite nos och bitar av ofokus här och där. När jag då kollade på det preliminära resultatet som kom upp på SBKtävling visade det 28 poäng... Jag kände direkt att någon måste ju skämta med mig, rundan såg mycket bättre ut en många av våra tidigare rundor och då har vi som sämst fått 46 poäng. Tittade på filmen flera gånger till och var övertygad om att något var fel, detta kunde inte vara en 28-poängsrunda. Men så plötsligt lite innan prisutdelningen ändrades dokumentet, vi fanns plötsligt inte med längs ner i dokumentet utan jag började scrolla upp och hittade oss på 72 poäng!
Jag fick typ liten hjärtattack: kvalificerat resultat! ÄNTLIGEN! Det kändes mycket mycket bättre än 28 poäng. Det nya resultatet visade sig stämma när vi fick vårt protokoll. Dessutom kommentaren: "Härligt och glatt ekipage!", det kändes så bra när jag innan hade känt som jag tvingade Allan runt banan.
Här är film från rundan, domarprotokoll och banskiss:
Direkt efter prisutdelningen var det dags för nästa klass. Banan kändes lätt och väldigt rolig på banvandringen.
Vi hade startnummer 3, så tog fram Allan direkt efter. Han blev som sagt lite ofokuserad igen när vi närmade oss startområdet, men det släppte liksom förra starten när vi klev in på banområdet.
Början flöt på så himla fint med kontakt att jag hann tänka att: "shit, händer detta verkligen". Sen blev det lite nos två bris då han i sättandena framför fastnar med blicken på någonting som sker på andra banområdet som inte var igång med tävling då. Vi kom av banan och tokbelönade och hade en helt fantastisk känsla! "Detta gick verkligen bra"
Vi hamnade på 87 poäng! SÅÅÅÅÅÅ LYCKLIG! De två första kvalificerade resultaten, på samma dag!
Här är film från rundan, domarprotokoll och banskiss:
Titta bara på skillnaden från debuten i somras:
Är så fantastiskt nöjd över hur långt vi kommit, så vi kämpat!
Sen var vi såklart tvungna att ta ett litet gruppfoto innan vi åkte hem :)