Ja, som titeln lyder så handlar det om diskbråck, vilket Lexi förmodligen har fått.
Det var i lördags kväll, Lexi skulle hoppa upp i fåtöljen, men istället för att komma upp gav hon ifrån sig ett hjärtskärande skrik och var kvar på golvet och tittade sig omkring ynkligt. Jag gick fram och kollade till henne, hon såg ynklig ut men gick fram till mig. Jag klämde och kände på ryggen och benen och överallt, hon pep inte till någonstans men hon hade svansen mellan benen och såg obekväm ut. Jag bad henne göra några olika rörelser för att få en aning om var det var. Hon ville inte sitta fint eller sätta sig upp från ligg. Hon ville heller inte hoppa upp eller gå i trappan, medan att gå vanligt och snurra runt gick bra. Redan här kände jag på mig att det var diskbråck då jag hört om några andra cavalierer som fått det även om jag hoppade att hon bara hade sträckt sig...
Vi bestämds oss för att avakta till dagen efter och se om det blev bättre. Men under natten/tidig morgon skrek Lexi i högan sky jag försökte lyfta henne så försiktigt som möjligt ner från sägnen, så det var bara att åka in.
Väl på Bagarmossen fick vi vänta i flera timmar. Vi hade med tygburen då vi använde den för att bära Lexi upp och ner eftersom hon fick jätteont i våran famn. När det tillslut var vår tur kom en sköterska (heter det så för djur) ut och kollade lite på henne. Lexi hade då väldigt ljust tandkött och var väldigt skakig, så vi fick komma in och sätta i en kanyl för lite blodprover. Lexi var jätteskakig, har aldrig sett henne sä förut så var helt säker på att det var av smärta/obehag. Men efter blodprov och temp hade hon fått tillbaka rosa tandkött och tempen var normal.
Sen kom veterinären och började klämma och känna på ryggen och vända och vrida på huvudet men kände ingenting förutom att Lexi inte var så villig att böja huvudet nedåt. Sen skulle hon sträcka ut ryggen, hon tog då båda bakbenen i händerna och lyfte de bakåt och uppåt och DÄR skrek Lexi sådär hjärtskärande igen.
Hon misstänkte diskbråck i L7-S1 efter att blodproverna kom tillbaka normala. Lexi är nu satt på strikt vila tills vi har ett återbesök hos en neurolog om 2-3 veckor.
Lexi går nu på smärtstillande, får nu mera bara gå korta kopplade kissrundor på plan mark. Inga hopp upp eller ner, inte gå i trappor eller backar utan måste bli lyft. Tur att hon inte har några som helst problem med att vila. Men hon har inte ont alls och försöker gärna hoppa upp och ner, flyga upp och pussa folk i ansiktet och slänga sig på rygg för att bli klappad på magen, så man måste hålla stenhård koll på henne nu. Vi har tagit fram en sportbag som jag bär henne i upp/ner för våra två trappor, så jag kan lyfta henne ordentligt när jag har annat att bära också. Dessutom försöker vi hålla ryggen varm, vilket inte är så svårt när det är sommar, men jag har tagit fram Back on Track täcket för när det regnar i alla fall.
Jag tänker vara stenhård med vilan och ta allt jätteförsiktigt och hoppas verkligen att hon blir helt återställd. Hennes liv går ju ut på att hoppa, klättra och vara aktiv. Jag har hört några som efter diskbråck inte får/kan göra varken det ens eller det andra längre. Jag vill inte behöva begränsa henne till det. Så nu kämpar vi på med att vila tills återbesöket och ser vad som sägs då.